Skip to content
Picards lilla sats

Picards lilla sats

Algebrans fundamentalsats visar att om pp är ett icke-konstant polynom, så har ekvationen p(z)=ap(z) = a en lösning för varje aCa\in \mathbb{C}. (I själva verket nn stycken lösningar om pp har grad nn.)

Picards lilla sats ger ett liknande resultat för hela funktioner:

Picards lilla sats

En icke-konstant hel funktion antar alla komplexa värden utom möjligen ett.

Det “vanliga” beviset av Picards lilla sats fordrar lite mer teori än vad vi har till vårt förfogande, men det finns ett alternativt, mycket listigt bevis som i och för sig är ganska krångligt, men å andra sidan inte behöver särskilt mycket teori.

Huvudingrediensen är följande märkliga sats:

Sats (Bloch)

Anta att ff är holomorf på cirkelskivan Dr\mathbb{D}_r för något r>1r > 1 och att f(0)=1f'(0) = 1. Då innehåller bildmängden f(D)f(\mathbb{D}) en cirkelskiva av radie åtminstone 3220.085\frac32 - \sqrt{2} \approx 0.085.

Beviset av Blochs sats hittar du lite längre ner på sidan.

Som en direkt följd av Blochs sats ser vi att om ff är en hel icke-konstant funktion, så måste bildmängden f(C)f(\mathbb{C}) innehålla godtyckligt stora cirkelskivor: Vi kan anta att f(0)0f'(0) \neq 0 (annars kan vi titta på f~(z)=f(za)\tilde f(z) = f(z-a) för något aa). Då uppfyller

g(z)=f(rz)rf(0) g(z) = \frac{f(rz)}{r\,f'(0)}

villkoren i Blochs sats för varje r>0r > 0. Eftersom bildmängden till gg måste innehålla en cirkelskiva av radie 322\frac32-\sqrt2, måste bildmängden till ff innehålla en cirkelskiva med radie rf(0)(322)r|f'(0)|(\frac32-\sqrt2) vilket går att göra godtyckligt stort genom att välja rr stort.

Detta resultat visar alltså att bildmängden till en hel, icke-konstant funktion måste vara “stor” och med lite mer jobb kan vi skärpa slutsatsen för att nå ända fram till Picards sats. Vi kommer att behöva ett resultat av König och Landau:

Sats (König och Landau)

Anta att Ω\Omega är ett enkelt sammanhängande område och att ff är holomorf på Ω\Omega. Om f(z)0f(z) \neq 0 och f(z)1f(z) \neq 1 för alla zΩz \in \Omega, så går det att skriva ff på formen

f(z)=12(1+cos(πcos(πg(z)))), f(z) = \frac12\big( 1 + \cos( \pi \cos (\pi g(z))) \big),

där gg är holomorf.

Vidare, om gg är en sådan funktion, så innehåller g(Ω)g(\Omega) inte någon cirkelskiva med radie 11.

Beviset av resultatet av König och Landau bygger på existensen av holomorfa logaritmer: Om hh är holomorf på ett enkelt sammanhängande område Ω\Omega, och h(z)0h(z) \neq 0 för alla zΩz \in \Omega, så blir

h(z)h(z) \frac{h'(z)}{h(z)}

holomorf på Ω\Omega och det måste därför (sats 3.19) finnas en holomorf funktion HH sådan att

H(z)=h(z)h(z) H'(z) = \frac{h'(z)}{h(z)}

vilket medför att

ddz(h(z)eH(z))=h(z)eH(z)h(z)H(z)eH(z)=eH(z)(h(z)h(z))=0, \begin{align} \frac{d}{dz}\big( h(z)e^{-H(z)} \big) &= h'(z)e^{-H(z)} - h(z)H'(z)e^{-H(z)} \\ &= e^{-H(z)}\big( h'(z) - h'(z) \big) = 0, \end{align}

dvs. att h(z)eH(z)h(z)e^{-H(z)} är konstant, varför h(z)=CeH(z)h(z) = Ce^{H(z)}. Genom att välja rätt integrationskonstant i definitionen av HH kan vi lika gärna anta att C=1C = 1, och HH är en komplex logaritm till hh: H=loghH = \log h (med rätt val av gren).

Beviset av König–Landaus sats

König–Landaus sats följer nu: Anta att h(z)±1h(z) \neq \pm 1 för alla zΩz \in \Omega. Då har 1h(z)21-h(z)^2 inget nollställe och det går att hitta en holomorf funktion kk, sådan att k(z)2=1h(z)2k(z)^2 = 1 - h(z)^2, dvs.

h2+k2=1(h+ik)(hik)=1(1) h^2 + k^2 = 1 \quad\Leftrightarrow\quad (h+ik)(h-ik) = 1 \tag{1}

vilket visar att h+ikh+ik också saknar nollställe. Enligt ovan har h+ikh+ik en komplex logaritm: h+ik=eiHh+ik = e^{iH} för någon holomorf funktion HH. Det följer av (1) att hik=eiHh-ik = e^{-iH} och därmed att

h=12((h+ik)+(hik))=12(eiH+eiH)=cosH. h = \frac12\Big( (h+ik) + (h-ik) \Big) = \frac12\big( e^{iH} + e^{-iH} \big) = \cos H.

Om vi sätter h=2f1h = 2f - 1, så antar hh enligt antagandet i König–Landau inte värdena ±1\pm 1, så 2f1=cos(πF)2f-1= \cos (\pi F) för någon holomorf funktion FF enligt ovan.

Dessutom kan FF inte anta några heltalsvärden (eftersom 2f12f-1 inte antar värdena ±1\pm 1). I synnerhet antar inte FF värdena ±1\pm 1, varför F=cos(πg)F = \cos(\pi g) för någon holomorf funktion gg. Vi har alltså visat att

f(z)=12(1+cos(πcos(πg(z)))). f(z) = \frac12\big( 1 + \cos( \pi \cos (\pi g(z))) \big).

Att bildmängden till gg inte innehåller någon cirkelskiva av radie 11 följer ur observationen att g(z)g(z) inte kan anta något värde i mängden

A={m±iπlog(n+n21):mZ,nZ+}. A = \left\{ m \pm \frac{i}{\pi} \log(n+\sqrt{n^2-1}) : m \in \mathbb{Z}, n \in \mathbb{Z}_+ \right\}.

Detta eftersom cos(πa)=(1)mn\cos (\pi a) = (-1)^m \cdot n om aAa \in A. (Visa detta som en övning!) Med andra ord är cos(πcos(πa))=±1\cos (\pi \cos (\pi a)) = \pm 1, dvs. f(a){0,1}f(a) \in \{ 0, 1 \} vilket motsäger antagandet. Men, det visar sig att varje punkt i C\mathbb{C} ligger på avstånd mindre än 11 från någon punkt i AA:

g(Ω)g(\Omega) kan därför inte innehålla någon cirkelskiva av radie 11.

Beviset av Picards lilla sats

Anta att ff är en hel funktion som inte antar två värden aa och bb. Vi kan lika gärna anta att a=0a = 0 och b=1b = 1 (varför?). På grund av König–Landau är

f(z)=12(1+cos(πcos(πg(z)))), f(z) = \frac12\big( 1 + \cos( \pi \cos (\pi g(z))) \big),

där g(C)g(\mathbb{C}) inte innehåller någon cirkelskiva av radie 11. Följdresultatet till Blochs sats visar därmed att gg (och därmed ff) i själva verket måste vara konstant.

Beviset av Blochs sats

Det återstår att bevisa Blochs sats. Vi behöver ett lemma:

Lemma

Låt Ω=Dr\Omega = \mathbb{D}_r. Anta att ff är holomorf på (en omgivning av) Ωˉ\bar\Omega och att f(z)<2f(a)|f'(z)| < 2|f'(a)| för alla zΩz \in \Omega. Låt ρ=(322)rf(a)\rho = (3-2\sqrt2)r\cdot |f'(a)|. Då är

Dρ(f(a))f(Ω). \mathbb{D}_\rho(f(a)) \subset f(\Omega).

Bevis av lemmat

Efter ett variabelbyte kan vi anta att a=f(a)=0a = f(a) = 0. Sätt C=supzΩf(z)C = \sup_{z\in\Omega} |f'(z)| och definiera

L(z)=f(z)f(0)z. L(z) = f(z) - f'(0)z.

Då blir

A(z)=0z(f(w)f(0))dw A(z) = \int_0^z (f'(w) - f'(0))\,dw

där vi integrerar längs linjestycket från 00 till zz. Ett variabelbyte w=ztw = z\,t och triangel-olikheten visar att

A(z)01f(zt)f(0)zdt.(2) |A(z)| \le \int_0^1 |f'(zt)-f'(0)|\,|z|\,dt. \tag{2}

Om pΩp \in \Omega, så ger Cauchys integralformel att

f(p)f(0)=12πiw=rf(w)wpdw12πiw=rf(w)w0dw=p2πiw=rf(w)w(wp)dw. \begin{align} f'(p) - f'(0) &= \frac{1}{2\pi i} \int_{|w|=r} \frac{f'(w)}{w-p}\,dw -\frac{1}{2\pi i} \int_{|w|=r} \frac{f'(w)}{w-0}\,dw \\ &= \frac{p}{2\pi i} \int_{|w|=r} \frac{f'(w)}{w(w-p)}\,dw. \end{align}

ML-olikheten visar således att

f(p)f(0)p2π2πrsupw=rf(w)wwppCrp. \begin{align} |f'(p)-f'(0)| &\le \frac{|p|}{2\pi} \cdot 2\pi r \cdot \sup_{|w|=r} \frac{|f'(w)|}{|w|\,|w-p|} \\ &\le \frac{|p|\cdot C}{r-|p|}. \tag{3} \end{align}

Genom att utnyttja uppskattningen (3) i uttrycket för A(z)A(z) (2) får vi att

A(z)01f(zt)f(0)zdt01ztCrztzdt01ztCrzzdt=12Cz2rzf(0)z2rz, \begin{align} |A(z)| &\le \int_0^1 |f'(zt)-f'(0)|\,|z|\,dt \\ &\le \int_0^1 \frac{|zt| \cdot C}{r-|zt|}\,|z|\,dt \\ &\le \int_0^1 \frac{|z|t \cdot C}{r-|z|}\,|z|\,dt \\ &= \frac12\cdot\frac{C|z|^2}{r-|z|} \le \frac{|f'(0)| \cdot |z|^2}{r-|z|}, \tag{4} \end{align}

där den sista olikheten följer ur antagandet att C2f(0)C \le 2|f'(0)|.

Triangelolikheten visar att

A(z)=f(z)f(0)zf(0)zf(z).(5) |A(z)| = |f(z)-f'(0)z| \ge |f'(0)|\cdot|z| - |f(z)| \tag{5}.

Om vi kombinerar (4) och (5) får vi därför

f(z)f(0)zA(z)f(0)(zz2rz). \begin{align} |f(z)| &\ge |f'(0)|\cdot|z| - |A(z)| \\ &\ge |f'(0)| \left( |z| - \frac{|z|^2}{r-|z|} \right). \end{align}

Sätt x=zx = |z|, där 0<x<r0 < x < r. Funktionen

q(x)=xx2rx q(x) = x - \frac{x^2}{r-x}

har sitt maximum (322)r(3-2\sqrt 2)r och detta antas i punkten x~=(11/2)r\tilde x = (1-1/\sqrt2)r. (Visa detta som en övning i endim.)

För punkter zz där z=x~|z| = \tilde x måste därför

f(z)f(0)(322)r=ρ. |f(z)| \ge |f'(0)|(3-2\sqrt 2)r = \rho.

Ur detta följer att ff avbildar cirkelskivan Dx~\mathbb{D}_{\tilde x} på ett område som innehåller cirkelskivan Dρ\mathbb{D}_\rho. (Detta sista påstående kan motiveras mer noggrant med hjälp av satsen om öppna avbildningar. Se kapitlet om konforma avbildningar för detaljer.)

Detta avslutar beviset av lemmat och det enda som återstår är att sätta ihop byggstenarna:

Beviset av Blochs sats

Anta att ff är holomorf på en omgivning av z1|z| \le 1 och att f(0)=1f'(0)=1. Sätt

u(z)=f(z)(1z). u(z) = |f'(z)|\cdot (1-|z|).

Funktionen uu är (reellvärd och) kontinuerlig på den kompakta mängden z1|z| \le 1 och antar därför sitt maximum i någon punkt pDˉp \in \bar{\mathbb{D}}, men eftersom u=0u=0 när z=1|z|=1 så måste pDp \in \mathbb{D} vara en inre punkt.

Sätt t=(1p)/2<1t = (1-|p|)/2 < 1. Om zDt(p)z \in \mathbb{D}_t(p), så är 1zt1-|z| \ge t. Eftersom maximum av uu antas i z=pz = p, så ser vi att

u(z)=f(z)(1z)u(p)=f(p)(1p)=2tf(p), u(z) = |f'(z)|\cdot (1-|z|) \le u(p) = |f'(p)|\cdot (1-|p|) = 2t|f'(p)|,

men 1zt1-|z| \ge t, så

tf(z)f(z)(1z)2tf(p)f(z)2f(p) t|f'(z)| \le |f'(z)|\cdot(1-|z|) \le 2t|f'(p)| \quad\Rightarrow\quad |f'(z)| \le 2|f'(p)|

för alla zDt(p)z \in \mathbb{D}_t(p). Denna uppskattning är precis vad som behövs för att använda lemmat. Vi kan alltså dra slutsatsen att

Dρ(f(p))f(Dt)f(D), \mathbb{D}_\rho(f(p)) \subset f(\mathbb{D}_t) \subset f(\mathbb{D}),

där ρ=(322)tf(p)\rho = (3-2\sqrt2)t|f'(p)|. Eftersom u(p)u(0)=1u(p) \ge u(0) = 1, så måste

1=u(0)u(p)=2tf(p)f(p)12t, 1 = u(0) \le u(p) = 2t|f'(p)| \quad\Rightarrow\quad |f'(p)| \ge \frac1{2t},

varför

ρ=(322)tf(p)322, \rho = (3-2\sqrt2)t|f'(p)| \ge \frac32-\sqrt2,

vilket avslutar beviset av Blochs sats.

Presentationen av bevisen bygger på framställningen i Remmert, Classical topics in Complex Function Theory.